För att ta reda på hur det kunde låta for jag till Hamburg. Deutsches Schauspielhaus ligger mitt emot järnvägsstationen och rymmer 500 personer. Klockan åtta klev Woody in på scen. Applåderna steg. Där var han, den slanke mannen med bylsiga manchesterbyxor, med uppkavlade ärmar, rufsigt grått hår och det bleka ansiktet med de svarta brillorna.

”God afton. Vi ska bjuda på en kväll med genuin New Orleans-jazz. Vi tycker om att spela för oss själva och blir alltid lika överraskade av att någon annan vill lyssna.” Woody spelar med slutna ögon. Och han börjar varje ny låt utan mellansnack och utan att invänta applåderna. Kanske är det för att markera att det är en ”privat stund”. Woody har även i filmsammanhang svårt för det som har med premiärer och röda mattor att göra. Han ”vill bara jobba”, inte bli graderad och vägd, inte vara med i något celebritets-skådespel.

”Det är en livshållning och håller dig borta från trubbel. Om du arbetar distraheras du. Det avhåller dig från att tänka för mycket på dig själv, hur dålig du är, eller bra. Det gör en ödmjuk.”

Han vet naturligtvis hur oberäknelig allmänheten kan vara. Steget från hyllad ikon till moraliskt ifrågasatt kan vara ögonblickligt. Han litar inte på andras omdömen utan följer – likt husguden Rilke – en egen kompass.

”Jag bryr mig inte om det omedelbara mottagandet. Jag är redan igång med en ny film innan de tidigare ens haft premiär”. Samma beteende. Inte bryr han sig om reaktionerna, mitt i applåderna är han redan igång med nästa låt.

Jag kommer att tänka på scenen i dokumentären ”Wild Man Blues” då en entusiastisk arrangör räcker blommor till Woody efter en konsert. Oförmögen att hantera gåvan slänger han blommorna ifrån sig. Enligt hans psykologi innebär mottagandet av beröm att man är publikens gisslan och förlorar sin integritet. Filmen ”Zelig” ägnas riskerna med att påverkas av andra. Man förlorar sin kärna. Vilket också händer Woodys filmregissör i ”Deconstructing Harry” – han blir suddig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Världens läskigaste film, säger sexåringen, men kan inte sluta titta. När Kloke förlorar sitt ena öga i vishetens brunn lämnar han rummet. Samma när Flaxa Mildväder spår olycka i sin väv och när mamma Sofia oroligt manar på barnen att hålla sig i när...

Ewa Cederstam letar efter minnesbilder, har svårt att komma ihåg vad som egentligen hände den där kvällen. Det regnar, vi står på Osbygatan i Malmö, vid hundrastgården. Hon tittar in genom ett portfönster, hon bodde här för länge sedan, flyttade hit ...

Redaktionen poserar i trosor med en arm placerad framför bröstvårtorna och berättar att de verkligen älskar sina breda axlar/fylliga rumpor/små bröst. Size Hero har man döpt det till, en parafras på size zero-begreppet, den yttipyttiga klädstorlek (m...

Kvalitet, mångfald och ny originaldramatik har stått i fokus när festivalens produktioner från hela världen har valts ut. Inte en helt enkel uppgift visade det sig, cirka 550 förslag hade man att ta ställning till. På onsdagen presenterades program...